Om kulturkrockar

Vid extrema situationer såsom kan inträffa ibland i den kommunala världen finns det tre stadier; särskild händelse, extraordinär händelse och kris. Kris är så klart allvarligast. Det som är intressant när dessa stadier inträffar är att plötsligt ställs allt på sin spets. Personalens goda sidor och dåliga sidor kommer i ljuset. Gamla bortglömda konflikter kommer i ljuset. De olika kulturerna beroende på vad man sysslar med lyser igenom. Då kan det vara svårt när flera olika verksamheter ska samverka. Flera avdelningar är vana vid att själva äga och lösa frågan. Men vid en kris blir frågan för stor för att de ska kunna lösa den själva. Och då kommer andra verksamheter och ska lägga sig i. Då är risken stor att verksamheten håller fast vid sin vanliga rutin och löser allt själva och vägrar att lämna ifrån sig information eller göromål.

Annan viktig sak som måste funka är att veta vem som har mandat att göra vad. Vem bestämmer? Om man är van att äga en fråga och plötsligt blir tvungen att lämna den ifrån sig är det klart att en del vill klänga sig fast vid den.