Om anmälningar...

Jag har tidigare nämnt att alla kommuner får priser och placerar sig bra i olika rapporter och undersökningar. Det är samma sak med anmälningar. Reportrarna gillar enkla case och vad kan vara enklare än när du har stora stygga kommunen mot en enskild brukare? Dessutom brukar nicidentrapporterna vara såpass utförliga att du som reporter bara copy/paste-ar in texten i din egen artikel. Kommunen har verksamhet med flera tusen anställda och ännu flera brukare. Så rent statistiskt kommer man att bli anmäld för eller senare för vanvård, myndighetsmissbruk, mobbing etc.

Blir det någon julklapp i år?

Liksom resten av västvärlden dras även vår kommun med sviterna av lågkonjunkturen. MEN det är bara i folks medvetande faktiskt, reellt så har inte nedgången 2008 hunnit påverka kommunens ekonomi ännu. Det beror på utjämningssystemet mellan kommun och stat. Kommunen får en packe skattepengar varje år likson staten. Sen så tar det ett tag att räkna ut exakt hur mycket pengar kommunen ska ha av staten eller tvärtom. Det är som en privatpersonsdeklaration, fast för kommunen tar det ca två år innan deklarationen är granskad. Så de siffrorna vi har till grund för vår verksamhet baserar sig på 2007 års siffror. Men hur lägger vi budget då? Jo, vi får prognoser från bland annat organisationen Sveriges kommuner och landsting hur de tror att det kommer att se ut nästa år. Sen får kommunens ekonomidirektör också ta till sig analyser från finansinstituten, finansdepartementet och Dagens Industri, för att försöka förutspå ränteläget. Eftersom de flesta kommuner sitter på stora lån, till exempel i sina kommunala bostadsbolag, så kan ränteläget avgöra om kommunen får några miljoner hit eller dit. Så det blir nog en julklapp i år...

Samverkan del 2

Som jag tidigare nämnt har vi ju en hel del samverkan med andra myndigheter och organisationer. Idag stötte vi på ett problem. Vi har i samverkan med en annan myndighet tagit fram en hejdundrande bra förändring när det gäller den andra myndighetens service till medborgarna. Vi har under hösten skrutit med det här och berättat för invånarna vilken fantastiskt bra förändring som våra medborgare kommer att få ta del av. Informationen om det här har dessutom publicerats i tidningar och på kommunens hemsida. Med tydlig information om vad förändringen innebär och NÄR den ska genomföras. Den dagen det är dags börjar telefonerna ringa hos oss och folk frågar, var är den där förändringen som ni snackat så mycket om. PANIK! Jag ringer andra myndighetens kundtjänst som inte fattar någonting. Jag kontaktar kommunens verksamhetschef som jobbat med det här och hon undrar vad fan de håller på med. Vi ringer som idioter till vår kontaktperson på den andra myndigheten utan att han svarar. Men jag ger mig inte, vi ska hålla vad vi lovat, oavsett vad nötterna på den andra myndigheten håller på med. Utan att nämna för mycket kan jag säga att förtroendet för den andra myndigheten är i botten från allmänhetens sida. Fick det dessutom bekräftat på ett möte igår när deras representant från marknadsavdelningen bekräftade att deras varumärke aldrig stått så lågt i kurs som den gör idag. UNDRAR VARFÖR?

Samverkan

Kommuner samverka ofta med andra myndigheter; integrationsmyndigheter, länsstyrelser, polisen mm. Detta är ett måste eftersom våra verksamheter ofta tangerar varandra. För det mesta flyter detta på bra då man rör sig i samma värld och med samma begrepp. Ett återkommande samverkansproblem är det område som gäller regler och lagar. Speciellt när man samverkar inom komplicerade områden som är hårt reglerade av lagstiftning, t ex socialtjänst. Som tur är brukar det alltid finnas någon juridisk kunnig person i utkanten som kan förtydliga vem som gör vad och vem som FÅR göra vad. Detta arbetsområde präglas också av omfattande dokumentation.

Det som kan inträffa är när två olika verksamhetskulturer ska samsas: ingenjörer med samhällsvetare, naturvetare och humanister. Det brukar vara roande att sitta med på den typen av möten, för ibland flyger branschuttrycken genom luften utan att någon vågar ingripa av rädsla för att tappa ansiktet. För tio år sedan skulle allt benchmarkas till förbannelse, trots att jag stötte på tre olika personer som gav sin egen version av vad benchmarka är. En utav de roligaste missuppfattningarna var en kollega som sade: "Alla blir så glada när hon kommer, hon sprider sån positivism omkring sig."

Idag erkände jag öppet att jag inte använder uttrycket allokera, för att jag inte vet vad det betyder. Ingen skrattade, utan jag möttes med sympati för att jag hade guts nog att erkänna det. Men å andra sidan var det 18 personer i rummet och jag var inte intresserad att impa på någon av dem.

Dessa möten....

Om ni tror att jag är en riktig myndighetsförvaltningstjänsteman är jag nog tvungen att göra er besvikna, för de riktiga myndighetsförvaltningstjänstemännen satt jag i möte med i förmiddags. Ett utdrag ur dagorordningen. "Storleken på brödtexten i protokoll och tjänsteskrivelser" Idag förekommer både 10 punkter och 12 punkter, dock är alla i korrekt typsnitt enligt kommunens grafiska profil. Anledningen till att flera vill ha 12 punkter beror på att medelåldern bland nämndernas politiker är....aktningsvärd. Hur som helst, efter ca tio minuters diskussion enades mötet om att det blir 12 punkter i samtliga kallelser, protokoll och tjänsteskrivelser. På andra arbetsplatser hade detta beslut tagit 15 sekunder. Jag gör alltid mitt bästa för att kliva över formalian och att få snabba beslut, jag vägrar fastna i red tape.

Pensionsavgångar

Just nu snurrar det en tv-reklam som handlar om att det blir tomt på arbetsplatserna på grund av stora pensionsavgångar. Redan här i kommunen har vi haft flera avtackningar i år när 40-talisterna börjar dra sig tillbaka till golf, båt, Thailand och sommarstugor. Nu tror ju inte jag att pensionsavgångarna kommer att bli ett yrkesrelaterat problem, det står ju en hel del utanför arbetsmarknaden idag som bultar på dörren och vill in. Den stora diskussionen handlar om hur staten ska kunna finansiera friska och aktiva pensionärer som har förutsättningarna att leva ett bra tag till. I takt med att medellivslängden ökar så ökar ju även utgifterna. För 30 år sedan var det nästan inget problem. Den generationen som gick och dog då var utslitna efter ett hårt fysiskt arbete. De kollegor jag har som går i pension är oförskämt friska och vitala. Långt från Grisen skrikers punklåt "65" där de sjunger: "När du fyller sextifem, hamnar du på ett pensionärshem. När du fyller sextifem, stoppas du i en sjuksäng"

Om svininfluensan

Sedan de första rapporterna och frågorna om svininfluensan dök upp har flera myndigheter passat på att brösta upp sig och visa hur oumbärliga de är. En del tror att bara vi syns tillräckligt mycket i media kommer vi nog att få ännu mera anslag nästa år. Eller bara för att visa att de existerar och faktiskt kan komma till användning ibland. Eller vad sägs om följande myndigheter/organisationer som passat på att hålla sig framme: Smittskyddsinstitutet, Folhälsoinstitutet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Länsstyrelserna, Landstingen, Folkhälsoministern, Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Lägg där till alla "övriga" som uttalar sig: primärvårdschefer, läkemedelsbolagen, forskare inom pandemi och intresseföreningar.

Men de som har frågor om svininfluensa, pandemi och vaccinationer? Vem ringer dem tror ni? Kommunen.

Det ska vara rättvist

De flesta kommuner dras med ett återkommande problem; servicen i de mindre orterna. De som bor i de mindre orterna upplever att allt centraliseras och koncentreras till huvudorten. Skola, lokaltrafik och näringslivet. Problemet är när folk i de mindre orterna hör av sig och kräver att kommunen ska se till att macken/butiken ska finnas kvar. Då får man snällt förklara att kommunen inte har ett dyft med enskilda näringsidkares verksamhet att göra. Då får man ge rådet att de får gå samman på orten och själva bestämma sig för att lösa situationen. Ge fan i att handla på ICA Maxi på huvudorten och handla i er lokala affär istället. Då får man till svar:
"Men de har ju så dåligt utbud och är för dyra."

Om blanketter

Alla förvaltningar i kommunen har sin egen blankettkultur. Kvaliteten beror på en person, nämndsekreteraren. En driven och duktig nämndsekreterare ser till att blanketterna är uppdaterade och korrekta, medan en del förvaltningar ägnar sig just åt förvaltning och inte utveckling. Det mest synliga exemplet är när kommunen häromåret fräschade till sin logga och skaffade eget postnummer. Flera av blanketterna på hemsidan har gammal logga och gammalt postnummer. Ett annat problem med blanketterna är att ibland ändras lagstiftning och regler. Detta är vanligast inom samhällsbyggnadsförvaltningen som även har hand om miljö och hälsa, där är det nya bud varje år. Men inom blankettsnacket så är det också diskussioner vem som äger frågan. Finns det någon som har helhetsansvaret? Som samordnar så att vi hänger med? Innehållsmässigt torde det vara respektive avdelning men rent grafiskt informationsavdelningen skulle jag gissa. Men så länge blanketterna funkar så höjs det inga röster från högre instans. Tjänstemännen har lärt sig vilka vägar man går för att få det att funka ändå.

Att hålla jämna steg

Det som kommunerna surrar om nu för tiden är e-tjänster. Att medborgarna ska kunna göra sina tjänster via hemsidan och slippa telefonsamtal och blanketter. Frågetecknen är många men som tur är hänger konsulterna på dörren och snackar om 24-timmarsmyndigheten, flexibilitet och bank-ID. För svårigheten ligger fortfarande i hur man identifierar sig, men det verkas som om Bank-ID är det som kommer att gälla. Vissa nationella myndigheter ligger väldigt långt framme, som Bilprovningen och Skatteverket, medan små kommuner har låååååångt kvar innan man kan ansöka om bygglov för altanen på sommarstugan via webben. Men vi kommer dit.


I första läget hamnar det på IT-avdelningens bord. Eftersom IT-avdelningen driftar hemsidan hänvisar de till respektive förvaltning som tycker att Medborgarservice ska ägna sig åt det som i sin tur tycker att informationsavdelningen borde titta på det eftersom de har en webbredaktör som i sin tur hänvisar till den krångliga tekniken och tycker att IT-avdelningen ska göra det. Till slut ledsnar en chef på det här och betalar en bunke stålar till någon konsult och får det löst.

Vem betalar?

Sen Försäkringskassan skärpte sina regler kommer folk till kommunerna och vill ha ekonomiskt bistånd. De får inte vara sjukskrivna längre trots depressioner, förslitningsskdaor och fibromyalgi. Försäkringskassan godtar inte läkarnas intyg utan fattar sina egna beslut att folket ska tillbaks till jobbet. Den största förändringen är att alla prövas mot alla förekommande arbetsuppgifter på hela arbetsmarknaden. Utan att hänsyn tas till utbildning och tidigare karriär. En skämtare har skrivit att testare av liggsårskompresser passar ju de flesta. Blir du utförsäkrad av Försäkringskassan skickas du till Arbetsförmedlingen för att se om du kan få A-kassa, Alfa-kassa eller aktivitetsstöd. Är det stopp där är sista instansen kommunens socialtjänst. Det stora budgethotet på sociala sidan är inte en sviktande konjunktur, det är Försäkringskassan. Tro nu inte att borgarna ska ta all skuld för det här, förra regeringen påbörjade detta arbete, nuvarande regeringen driver det bara vidare.

Om glesbygd

Majoriteten av Sveriges kommuner är glesbygdskommuner. Många ligger i anslutning till någon av landets tre storstadsområden och försörjer industritäta områden med arbetskraft via inpendling. En sak som diskuteras i glesbygdskommunerna är det här med myndighetsservice och kommersiell service. Nedläggningar av mackar och att posten stänger sina kontor gör att invånarna känner sig åsidosatta. Förr i tiden så stod lanthandeln för all service så är det inte idag. Den nya lanthandeln heter Statoil, de har ATG, bensin, paketutlämning, livsmedel och grillkol. På samma sätt är det på myndighetssidan där Arbetsförmedling, Försäkringskassa, kommun och polis trycks ihop i kommunernas servicekontor. Samma service som tidigare, fast koncentrerat till ett kontaktcenter.

Du är inte ensam

Det vanligaste råd jag ger när kollegor behöver hjälp med något, som policy- eller styrdokument för verksamheten råder jag dem att kolla på hur andra kommuner löst det. Genom att snegla på andra kommuner och använda copy-paste eller "högerklicka och spara som..." kan man spara mycket tid. Eftersom alla kommuner har samma regler och lagar att följa är det bara att köra på. Blev lite pinsamt när en kollega kopierat ett policydokument rakt av men glömt att ändra kommunnamnet i den löpande texten. Följande regler gäller:
1. Fuska inte.
2. Om du skulle fuska, åk inte fast.
3. Om du skulle åka fast med handen i kakburken, försök inte ljuga.
4. Ska du ljuga, gör det så att det är omöjligt att kontrollera lögnen.
5. Skulle någon kontrollera lögnen, se till att det finns uppgifter som stöder lögnen.

Apropå lögner så utspelar sig följande dialog i Bergmans Fanny och Alexander:
Biskopen: Kan Alexander förklara för mig varför man ljuger?
Alexander: Man ljuger för att vinna sig en fördel.

Så komplett svar...

Vems är strömmen, egentligen?

Liksom många andra kommuner så har även vi ett kommunalt bostadsbolag. De äger även de fastigheter som kommunen verkar i. Härom året så gick datorer sönder i en av kommunens fastigheter. Helt oförklarligt och IT-avdelningen kliade sig i huvudet. Det som alla haverier berodde på var att nätaggregaten i datorerna bränt sönder. Vid en mätning av strömmen i fastigheten visade det sig att den var på ca 240-250 volt. Det var anledningen till att datorer för ca en miljon kronor pajat. Kommunen kräver fastighetsbolaget på en miljon i ersättning sör datorerna. Fastighetsbolaget vänder sig till elleverantören i sin tur. "Läs avtalet" säger elleverantören. Fastighetsbolaget läser avtalet där det står ungefär: "Den levererade strömmen kan i enlighet med detta avtal variera i spänning, men inte mer än 10%" Alltså får elbolaget lov att leverera upp till 254 volt utan att kunden kan ställa några skadeståndsanspråk. Det löstes genom att fastighetsbolaget betalade 1 Mkr till kommunen. Häpp!

Vem gör vad?

Mycket av det vi pysslar med här handlar om vem som egentligen gör vad. Problemet är när medborgare vänder sig till kommunen i olika frågor. Ofta bir man tvungen att hänvisa till Länsstyrelsen, Landstinget eller till och med Riksdagen. Men hur ska en vanlig medborgare kunna ha koll på allt detta? Inte ens jag har ju koll. Som tur är kan man ju turbo-googla medan man har en förtvivlad medborgare på tråden, för det har man ibland. De vanligaste myndigheterna man hänvisar till är: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Polisen. Polisen för att de har hand om en jäkla massa tillstånd som ingen har en aaaaaaaaning om att de pysslar med.

Puffar på

Alla kommuner rankas av andra myndigheter, institut och medier. Som tur är placerar sig kommunerna olika bra beroende på hur undersökningen är gjord och vad den handlar om. Eftersom det varje vecka publiceras olika rankingar så väljer kommunerna konsekvent att publicera på hemsidan och skicka pressmeddelande när man placerat sig bland de tio bästa kommunerna. Som tur är kan Sveriges sämsta kommuner också placera sig bra ibland, så alla kan slå sig för bröstet och säga till medborgarna och grannkommunerna hur bra dem är. Exempel på undersökningar: "Bästa skolmaten", "Bästa äldreboendet" och kvällstidningsklassikern "Här är Sveriges miljonärtätaste kommun"

Om energin

Här i kommunen vill alla invånare och politiker ha grön och förnyelsebar energi. Så då började arbetet med hur man ska etablera vindkraft, som är bra för då slipper tyskarna elda kol. Alla är överens om detta, men nu när det börjar snackas om var vindsnurrorna ska stå blir det ett jäkla liv! Ingen vill ha dem i närheten av där de bor, jobbar, vistas eller plockar lingon! Nimby = Not In My BackYard. Eller BANANA = Build Absolutely Nothing, Anywhere Nor Anyhow.