Om anmälningar...

Jag har tidigare nämnt att alla kommuner får priser och placerar sig bra i olika rapporter och undersökningar. Det är samma sak med anmälningar. Reportrarna gillar enkla case och vad kan vara enklare än när du har stora stygga kommunen mot en enskild brukare? Dessutom brukar nicidentrapporterna vara såpass utförliga att du som reporter bara copy/paste-ar in texten i din egen artikel. Kommunen har verksamhet med flera tusen anställda och ännu flera brukare. Så rent statistiskt kommer man att bli anmäld för eller senare för vanvård, myndighetsmissbruk, mobbing etc.

Blir det någon julklapp i år?

Liksom resten av västvärlden dras även vår kommun med sviterna av lågkonjunkturen. MEN det är bara i folks medvetande faktiskt, reellt så har inte nedgången 2008 hunnit påverka kommunens ekonomi ännu. Det beror på utjämningssystemet mellan kommun och stat. Kommunen får en packe skattepengar varje år likson staten. Sen så tar det ett tag att räkna ut exakt hur mycket pengar kommunen ska ha av staten eller tvärtom. Det är som en privatpersonsdeklaration, fast för kommunen tar det ca två år innan deklarationen är granskad. Så de siffrorna vi har till grund för vår verksamhet baserar sig på 2007 års siffror. Men hur lägger vi budget då? Jo, vi får prognoser från bland annat organisationen Sveriges kommuner och landsting hur de tror att det kommer att se ut nästa år. Sen får kommunens ekonomidirektör också ta till sig analyser från finansinstituten, finansdepartementet och Dagens Industri, för att försöka förutspå ränteläget. Eftersom de flesta kommuner sitter på stora lån, till exempel i sina kommunala bostadsbolag, så kan ränteläget avgöra om kommunen får några miljoner hit eller dit. Så det blir nog en julklapp i år...

Samverkan del 2

Som jag tidigare nämnt har vi ju en hel del samverkan med andra myndigheter och organisationer. Idag stötte vi på ett problem. Vi har i samverkan med en annan myndighet tagit fram en hejdundrande bra förändring när det gäller den andra myndighetens service till medborgarna. Vi har under hösten skrutit med det här och berättat för invånarna vilken fantastiskt bra förändring som våra medborgare kommer att få ta del av. Informationen om det här har dessutom publicerats i tidningar och på kommunens hemsida. Med tydlig information om vad förändringen innebär och NÄR den ska genomföras. Den dagen det är dags börjar telefonerna ringa hos oss och folk frågar, var är den där förändringen som ni snackat så mycket om. PANIK! Jag ringer andra myndighetens kundtjänst som inte fattar någonting. Jag kontaktar kommunens verksamhetschef som jobbat med det här och hon undrar vad fan de håller på med. Vi ringer som idioter till vår kontaktperson på den andra myndigheten utan att han svarar. Men jag ger mig inte, vi ska hålla vad vi lovat, oavsett vad nötterna på den andra myndigheten håller på med. Utan att nämna för mycket kan jag säga att förtroendet för den andra myndigheten är i botten från allmänhetens sida. Fick det dessutom bekräftat på ett möte igår när deras representant från marknadsavdelningen bekräftade att deras varumärke aldrig stått så lågt i kurs som den gör idag. UNDRAR VARFÖR?

Samverkan

Kommuner samverka ofta med andra myndigheter; integrationsmyndigheter, länsstyrelser, polisen mm. Detta är ett måste eftersom våra verksamheter ofta tangerar varandra. För det mesta flyter detta på bra då man rör sig i samma värld och med samma begrepp. Ett återkommande samverkansproblem är det område som gäller regler och lagar. Speciellt när man samverkar inom komplicerade områden som är hårt reglerade av lagstiftning, t ex socialtjänst. Som tur är brukar det alltid finnas någon juridisk kunnig person i utkanten som kan förtydliga vem som gör vad och vem som FÅR göra vad. Detta arbetsområde präglas också av omfattande dokumentation.

Det som kan inträffa är när två olika verksamhetskulturer ska samsas: ingenjörer med samhällsvetare, naturvetare och humanister. Det brukar vara roande att sitta med på den typen av möten, för ibland flyger branschuttrycken genom luften utan att någon vågar ingripa av rädsla för att tappa ansiktet. För tio år sedan skulle allt benchmarkas till förbannelse, trots att jag stötte på tre olika personer som gav sin egen version av vad benchmarka är. En utav de roligaste missuppfattningarna var en kollega som sade: "Alla blir så glada när hon kommer, hon sprider sån positivism omkring sig."

Idag erkände jag öppet att jag inte använder uttrycket allokera, för att jag inte vet vad det betyder. Ingen skrattade, utan jag möttes med sympati för att jag hade guts nog att erkänna det. Men å andra sidan var det 18 personer i rummet och jag var inte intresserad att impa på någon av dem.

Dessa möten....

Om ni tror att jag är en riktig myndighetsförvaltningstjänsteman är jag nog tvungen att göra er besvikna, för de riktiga myndighetsförvaltningstjänstemännen satt jag i möte med i förmiddags. Ett utdrag ur dagorordningen. "Storleken på brödtexten i protokoll och tjänsteskrivelser" Idag förekommer både 10 punkter och 12 punkter, dock är alla i korrekt typsnitt enligt kommunens grafiska profil. Anledningen till att flera vill ha 12 punkter beror på att medelåldern bland nämndernas politiker är....aktningsvärd. Hur som helst, efter ca tio minuters diskussion enades mötet om att det blir 12 punkter i samtliga kallelser, protokoll och tjänsteskrivelser. På andra arbetsplatser hade detta beslut tagit 15 sekunder. Jag gör alltid mitt bästa för att kliva över formalian och att få snabba beslut, jag vägrar fastna i red tape.

Pensionsavgångar

Just nu snurrar det en tv-reklam som handlar om att det blir tomt på arbetsplatserna på grund av stora pensionsavgångar. Redan här i kommunen har vi haft flera avtackningar i år när 40-talisterna börjar dra sig tillbaka till golf, båt, Thailand och sommarstugor. Nu tror ju inte jag att pensionsavgångarna kommer att bli ett yrkesrelaterat problem, det står ju en hel del utanför arbetsmarknaden idag som bultar på dörren och vill in. Den stora diskussionen handlar om hur staten ska kunna finansiera friska och aktiva pensionärer som har förutsättningarna att leva ett bra tag till. I takt med att medellivslängden ökar så ökar ju även utgifterna. För 30 år sedan var det nästan inget problem. Den generationen som gick och dog då var utslitna efter ett hårt fysiskt arbete. De kollegor jag har som går i pension är oförskämt friska och vitala. Långt från Grisen skrikers punklåt "65" där de sjunger: "När du fyller sextifem, hamnar du på ett pensionärshem. När du fyller sextifem, stoppas du i en sjuksäng"

Om svininfluensan

Sedan de första rapporterna och frågorna om svininfluensan dök upp har flera myndigheter passat på att brösta upp sig och visa hur oumbärliga de är. En del tror att bara vi syns tillräckligt mycket i media kommer vi nog att få ännu mera anslag nästa år. Eller bara för att visa att de existerar och faktiskt kan komma till användning ibland. Eller vad sägs om följande myndigheter/organisationer som passat på att hålla sig framme: Smittskyddsinstitutet, Folhälsoinstitutet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Länsstyrelserna, Landstingen, Folkhälsoministern, Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Lägg där till alla "övriga" som uttalar sig: primärvårdschefer, läkemedelsbolagen, forskare inom pandemi och intresseföreningar.

Men de som har frågor om svininfluensa, pandemi och vaccinationer? Vem ringer dem tror ni? Kommunen.